Ett helt år
För ett år sen låg jag inlagd på k47 för minskade foster rörelser. Vi hade ju tidigare på dagen varit på överburenhetskontroll hos barnmorskan där vi fick veta att trollungen hade vänt på sig och satt i säte! Jag bara grät och grät. Hur kunde det här året gå så fort?! Jag fattar inte! Jag hann inte med! Allt går att läsa i inläggen jag skrev därifrån då. Om ni går tillbaka i arkivet. Nu ska jag diska miljoner nappflaskor känns det som och sen ska jag hoppa isäng. När vi vaknar så fyller Tuva 1 år! Min lilla bebis..
Till alla gravida och småbarnsföräldrar där ute, NJUT VARJE MINUT! Det går så förbannat fort!
Kommentarer
Trackback
